 |
ATTENTION!
ATTENTION!! Somebody stole our guitars from the backstage room at Uppåt Framåt, Göteborg, on Thursday night May 15th. One black US Fender Stratocaster with white pickguard, serial no. 927196, one black 1982 Gibson Les Paul Custom with three humbucker pick-ups and golden tuners, serial no. 82312667, one sunburst Hagström HJ-600 in a brown Gibson Jumbo case and one cream coloured Fenix jazzbass. If you have noticed someone carrying or trying to sell one of these guitars, please get in touch with us immediately. We issue a reward to the finder or anyone who contributes to the recovery of these instruments. Call 0708-185523 or 0708-318479 Thanks! Fox Machine | |  | | | (Tuesday 20 May 16:21) |
|
|
|
Hello Friends!
This is 3/5 WS members in a classic studio sofa position. Sorry to keep you waiting but sometimes these studio sofa things seems to last for a while. We miss you though! Love WS | |  | | | (Tuesday 13 May 22:48) |
|
|
|
Whyte Seeds 2008
New year, new songs, new happy times - stay tuned for WS III album info! | |  | | | (Wednesday 2 January 22:13) |
|
|
|
WS Summer Sessions
Whyte Seeds are currently in the Svenska Grammofonstudion working on their third album. | |  | | | (Thursday 26 July 19:14) |
|
|
|
WS nostalgic era
promo pic by Rasmus Hägg | |  | | | (Sunday 13 May 19:37) |
|
|
|
Mest spelade på p3
Grammis var kul! Vi satt vid samma bord som Povel Ramel & Frans (Who's da man Zlatan Zlatan) Kan det bli bättre? Grattis till MandoDiao som tog hem the rock grammis. Glada nyheter: Vår super-hit Bold as Love var 2006 års tjugonde mest spelade låt, bara åtta andra svenska låtar snurrade mer på p3. | | | (Saturday 3 February 17:50) |
|
|
|
Globen
Tja idag är det grammisgalan, håll tummarna så kommer en rapport snart! | | | (Monday 29 January 23:23) |
|
|
|
Cowboy-Blogg
Söndag (2006-12-10)
Nu tackar vi Lars Henrik Lindén så mycket för hans fina blogg. Tack tack. Vi säger så, hej. Snyft snyft. Sista offstage-bloggen. Snälla vänd er inte om. Jag klarar mig. Det gör jag alltid. På något sätt... Jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka mina litterära inspirationkällor, utan vars existens ett verk av den här omfattningen inte hade varit möjligt. Ett stort tack till: James Joyce, Vilhelm Moberg, Homeros, Robert Ludlum, Oscar Wilde, Geoffrey Chauser, Terry Pratchett, August Strindberg och, sist men inte minst, Dan Brown. För att inte vara allt för könsdiskriminerande så skulle jag även vilja tacka Karin Boye och Selma Lagerlöf.
Och så var det med det. Livet går vidare och Whyte Seeds rockar på. Många nya, häftiga låtar på gång. Top Secret än så länge, men man vet ju aldrig. Snart kanske vi står där igen, i din lilla (stora, om du bor i Stklmh.)stad, på en scen, i strålkastarljuset, i röken från rökmaskinen (urk!), fem svarta silhuetter, som i hemlighet kollar in din flickvän, fem ensamma krigare på korståg genom rockmusikens kalla bastu, under stjärnorna, ovanför molnen, mellan kommatecknen, och rakt in i ditt hjärta (via hörselorganen).
So, goodnight Sweden, wherever you are. Whoever you are.
/Lars Henrik Lindén
Lördag (2006-12-09)
Psst. Jag får egentligen inte vara uppe så här sent. Måste upp 05:30 och jobba. Jobba så att jag kan spara ihop pengar till en alldeles egen elektrisk basgitarr. Jag äger nämligen ingen sådan och har aldrig gjort. Jag har alltid lånat Olles. Först en röd Rickenbacker, sedan en gul Fenix. Den gula Fenixen är den bästa bas jag nånsin spelat på. Hur många grammisnominerade basister har aldrig ägt en bas? Bara jag, tror jag. Chockerande fakta! Först klimatförändringen och nu det här! It's an outrage! Någonting måste göras! Och det nu!
Blir en kort blogg idag. Måste nana kudden. Jag sover förresten som en mumie. På rygg med armarna i kors över bröstet. Och så andas jag med öppen munn så jag ser helt störd ut. Förutom det är jag en helt normal, lite tokig kille med glimten i ögat och en stor portion humor. Jag gillar inte långa promenader eftersom det är så jobbigt att gå långt i cowboyboots. Jag gillar inte heller mysiga hemmakvällar eftersom jag är hemma så ofta. Annars är jag helt normal. Kanske inte direkt nån brak-svenne men typ nästan, liksom. Ha det gött! rock on! gött mos! gonatt!
/Lars Henrik Lindén
Fredag (2006-12-08)
Ska jag blogga om Seinfeld v/s Friends eller om mitt nikotinberoende? Jag är nog inte den ende i Whyte Seeds som gillar Seinfeld, men jag är faktist, tro det eller ej, den ende i Whyte Seeds som är nikotinberoende. Och jag gillar inte Friends. Då blir det nikotinet. En blogg är ju trots allt bara en blogg. Den kan faktist handla om sånt.
Orkar inte skriva om nikotin, kom jag på. Nu ska jag istället skriva lite om mina olika perioder.
Mina perioder.
Mina perioder har varit många och underliga. Ett tag när jag var nitton hade jag gubbkeps, kofta, rökte pipa (nikotin) och läste endast Tolkien. Innan det var det mod-period med sydda pressveck slimmade kostymer och smala slipsar. Small Faces, The Who, Northern Soul. Jag var en anglofil, kan man väl säga. Fast det gick över. Om man har harvat runt i äckliga, knarkiga England lika mycket som Whyte Seeds så är det svårt att förbli anglofil nån längre stund. Vissa tjejer hatar när man säger att man inte gillar England (London), eftersom när dom "bodde" där strax efter gymnasiet kände dom sig så himla fria och vuxna och snoffsiga och jag har fel, så fel, vet inte någonting. Oj vad jobbigt det blev där. Skit samma.
En annan gång fick jag en Robert Ludlum-psykos och köpte alla hans tjugoelva böcker och läste dom i ett streck. Det bästa med 70-tals deckare är alla läskiga ryssar, telefonhytter och bristen på mobiltelefoner och internet. Alla har trench-coats också. En gång ville jag vara precis som Agent Cooper i Twin Peaks. Dricka kaffe, äta paj och vara skum hela dagen.
Jag har också lyssnat BARA på Bert Kaempfert i två månader. Tyskland, till skillnad från vissa andra länder, är ett fint land.
Just nu har jag kommit in i en World Of Warcraft-period. Är sjukt fascinerad av Dvärgar, svärd, onda kossor, förbannelser och plocka blommor. Det är viktigt att ha bra fantasi. Annars kan man förvandlas till vuxen.
Jag har alltid varit cowboy innerst inne. Gillar att rida ensam på prärien och jaga indianer. Så är det. Can't help it. Det är jag och Waylon. So long.
/Hank
Torsdag (2006-12-07)
Hallå? Nån där? Ibland vet man ju inte vem det är som lyssnar när man bloggar. Hallå? Ibland vet man ju inte vem det är som tittar när man joggar.
Fan vilken dålig dikt. Och nu till någonting helt annat (som Monty Python sa). Nånting som den här bloggen inte har handlat om innan, nämligen musik.
Jag har bara för skoj skull plockat fram den där högen med musik som brukar samlas runt stereon efter nån månad av sporadiskt spisande. Tänkte att det kanske skulle kunna avslöja nånting om mig, eller Whyte Seeds eller nått. Vet faktist inte. Har inte kollat ännu. Kollar nu:
1. CD. Central Stimulering - Problem. Bandet Problem alltså. Den är signerad till min tjej. Hmm. Axel känner nån i det bandet tror jag. En som är exakt som Axel fast tjugo år äldre.
2. LP. The Most Beautiful Girl - Bert Kaempfert. Min favorit-tysk. Får aldrig nog. Tidlös easy- listening. Känns som att vara med i en snygg film varje gång man lyssnar.
3. Singel. Everybody's Got To Learn Sometime - The Korgis. Underbart välskriven och sinnes-sjukt producerad syntheziser ballad. Finns ingen annan sån här låt.
4. CD. (Untitled) - Legendary Lovers (feat. Micke Gustafsson). Har inte lyssnat på den ännu. Micke Gustafsson är med på den här. Han är ju cool. Varit i England, Finland och Tyskland med honom. Säkert andra ställen också.
5. LP. The Age Of Plastic - Buggles. En skiva full av aningen sämre versioner av superhitten Video Killed The Radio Star. Skön humor.
6. Singel. Tänd Ett Ljus - Triad. Vill inte prata om det...
7. CD. Nashville - Salomon Burke. Första spåret är en grym version av Tom T. Halls That's How I Got To Memphis. Tom T. Hall är min favvo-låtsnickrare.
8. LP. Burn - Deep Purple. Dyker alltid upp i min hög. Svängigt och flummigt och hårt.
9. LP. Mirage - Fleetwood Mac. Köpte den för att Olle sa att den är nästan bättre än Rumours. Det tycker inte jag. När man börjar lyssna på Fleetwood Mac är det ett säkert tecken på att man börjar bli gammal och grå. Jag gillar Rumours.
10. LP. Record 9 - Great Original Hits Of The '50s and '60s (Readers Digest). Finns i alla gamla vinylaffärer. Många härliga bitar. T.ex. Master Jack med Four Jacks and a Jill. Världens första indie-låt. Typ.
11. LP. Astral Weeks - Van Morrison. Hittar alltid nått nytt på den här. Hypnotisk.
12. LP. Visions - Don Williams. Älskar allt som har med Don Williams att göra. 70-tals country. Som en tjock, trögflytande BBQ-sås. Har nog lyssnat på den här skivan 878 gånger. Skojar inte.
13. LP. You're My Best Friend - Don Williams. Sa ju att jag inte skojade. Balsam för själen i en obotlig romantiker som jag.
14. LP. Record 7 - Great Original Hits Of The '50s and '60s (Readers Digest). Oops, I did it again. Här har jag minsann tvångsdiggat till Dominique - The Singing Nun.
15. LP. Rumours - Fleetwood Mac. Jaja. Där ser man. Den här skivan är faktist nästan exakt lika gammal som jag. Och man blir ju inte yngre av att lyssna på den.
16. LP. The Other Woman - Ray Price. Ahh. Mannen som uppfann country-shuffel. En klassisk "cheating" -skiva. En skrämmande bra sångare, Ray Price.
Och så var det med den högen. Kanske inte gör mig rättvisa direkt, men sen när blev livet rättvist? Kanske när Whyte Seeds blev grammisnominerade? Ja, det tror jag. Ok. Högen har talat och allt är frid och fröjd.
/Lars Henrik Lindén
Onsdag (2006-12-06)
Det var lyckorus på repningen idag när vi repade vår nya grymma superhäftiga tuffa låt eftersom WHYTE SEEDS HAR BLIVIT GRAMMISNOMINERADE I KATEGORIN ÅRETS ROCKGRUPP 2006!!! YES! Woooohooooo! Idag får ni ursäkta om bloggen inte blir lika låååång som vanligt, men jag är i ett sånt glatt chocktillstånd över detta nyss nämnda faktum att fingrarna hoppar. Hopp. . Hopp.
Munnen liksom bara vattnas vid blotta tanken på alla goda delikatesser dom dukat upp på borden där grammisgalan går av stapeln, vart det nu är grammisgalan går av stapeln. I Las Vegas tror jag. Nu måste jag festa! Wooooohoooo! ÖÖööööÖÖhhhhhooaaa!
/Lars Henrik Lindén
Tisdag (2006-12-05)
Ja, nu är det då nästa dag och det har blivit dags att snacka mat här i Offstage-bloggen. När Whyte Seeds om en massa år släpper sin egen motsvarighet till Mötley Crues "The Dirt", så kommer den med all sannorlikhet heta "The Food". Ibland är faktist maten det enda man kommer ihåg från en spelning nånstans i nån stad i nån del av världen. I alla fall för Whyte Seeds. Det är ju klart att fansen är viktiga också, men dom går ju faktist inte att äta. Det är ingen tillfällighet att första låten på vår senaste skiva "Bold As Love" heter "Hungry", även om perspektivet i låten snarare kommer ur Hannibal Lecters synvinkel. Åhh, vilka fina minnen som poppar upp i huvudet nu. Innuti den smarriga hjärnan.
Jag minns en magisk natt i Tokyo. Vi var på en skum kinesisk restaurang tillsammans med medlemmar från The Soundtrack Of Our Lives. (Ett tips: häng alltid på folk med större plånbok än dig själv när det börjar vankas mat). Det hängde en enorm kopparpenis ovanför bordet och vi åt manetsallad och "the cold and the pork carried out", samt ett fyra år gammalt, svart ägg. Mums. Jag minns Gueros i Austin. Världens bästa tex-mex och världens bästa frozen margueritas på en gång. Solsken och lycka. Jag minns en kväll i Munchen, efter en enorm festmåltid på riddar-restaurangen Bratwurzt Herzl. Några i bandet, säger inte vilka, kunde knappt gå upp på scenen. Alla bara satt och rapade och pöste i logen. Undertecknad har faktist själv en gång, efter just en sådan brakmiddag, uträttat det lilla naturbehovet i plastdunken för vattnet som rökmaskinen använder för att spruta rök ut på scenen. Det var vi själva som fick ta den värsta smällen den gången.
De enda gångerna jag sett Axel (sångaren) gråta, är när han just blivit serverad nån alldeles extra vacker matkreation. De enda gångerna jag sett Axel rktigt ARG var när han INTE fått nån alldeles extra vacker matkreation serverad
Ja, som vi brukar säga: livet för en Whyte Seeds-medlem består av till hälften Kvintcirkeln och till hälften Kostcirkeln. Det var nästan nära att vår skiva "Bold As Love" fick heta "Angry When Hungry" inspirerat av Bon Jovis "Slippery When Wet". Albumtiteln skulle då vara skriven av ett finger draget genom potatismos. Det blev ballongerna i stället.
Sen var det det där med Blötan då. Det har ju ingenting med mat att göra (Hannibal Lecter undantagen) egentligen, men det spelar kanske ingen roll eftersom Blötan egentligen inte betyder nånting särskilt. Kanske. På en regning spelning i Göteborg sa Axel: Så kul att så många av er kunde komma och se oss här i Blötan. Varför sa han så? Och vad menade han med Blötan? Inte alls kul i min mening. Men det beror väl på hur gammal man är.(Jag är äldre än Axel).
I morgon skall vi repa och sen skall jag, här, berätta om det. Känns ju inte som nånting man vill missa.
/Lars Henrik Lindén
Måndag (2006-12-04)
Nu tackar vi Britta Persson så mycket för hennes fina blogg. Tack tack. Jag har faktist kompat henne (Britta) en gång, på Woody Wests femårs-fest i Mölndal, för några år sedan. Det var på en MC-klubb (Motorcycle-club), låtarna var "You're So Vain" och "These Boots Were Made For Walking". Jag minns att hon sjöng i baktakt hela första versen på Nancy-låten. Väldigt indie.
Jag heter hursomhelst Lars Henrik Lindén och jag städar Tomtarnas Värld på Liseberg. På fritiden spelar jag elektrisk basgitarr med rockgruppen Whyte Seeds.
Vilka fan är Whyte Seeds? Jo, Whyte Seeds är ett glatt gäng grabbar (ggg) från Göteborg (gbg), en trevlig liten håla ungefär tre mil söder om Gråbo. I december 2001 hade vi vår låt "Lost My Love" med på tidningen Sonics samlingsplatta. Då hette vi White Seeds. Känns konstigt att skriva det med i. Det liksom kliar i autograf-musklerna :o. "Lost My love" blev lite av en undergroundhit här och där. Sen kom White Stripes och pajade alltihop. Vi släpte en skiva, sen en skiva till. På senare tid har vi haft många bra låtar på radion; "Bold As Love", Back in Town" och "It Should Be Me It Should You", den senare ett kvasi-pubertalt mästerverk skriven av mig, cowboyen. Dom är bra allihop iofs (iochförsig) men det här är ju MIN blogg. De andra snubbarna i bandet; Axel, Olle, Nico och Björn gör andra saker den här veckan. Dom är, så att säga, AFK.
Eftersom Whyte Seeds inte tycks befinna sig på världsomspännande turné för tillfället (snarare världsomsegling under havet) så får jag ta mig friheten att kalla det här för Offstage-bloggen. Förbered dig på en djupdykande skildring av rockstar-livets glamorösa, berusat skruvade verklighet. Vardagen kan faktist också innehålla många snaskiga detaljer, om man bara vet var man ska kolla. Och det vet vi. Så missa för bövelen inte nästa del av Offstage-bloggen, redan imorgon! Då får ni t.ex. reda på vad Blötan är. Så tipsa alla du känner! Eller som Whyte Seeds brukar säga efter soundcheck: - Det låter bättre om det kommer folk!
/Lars Henrik Lindén | |  | | | (Wednesday 6 December 11:33) |
|
|
|
Hultsfred
Oj oj oj nu blev vi knockade av Hultsfreds oktoberpublik, dubbelt så mkt folk som förra gången vi spelade i Rock City, gött att vara tillbaka vid Hulingens vackra ängar. Vi öppnade lite finkänsligt med Higher than the sun men sen fick Axe en rock'n'rollpsykos och röjde hårt med videoteamen. Imorrn blir det partaj i Uppsala! | |  | | | (Saturday 14 October 00:23) |
|
|
|
Ny singel, nya gig!
God kväll, nu sänker sig höstlöven över soppar & kantareller och bakom granens tunga kvist hörs vår nya fina singel med den långa titeln: It should be me it should be you. Vi kommer snart till Hultsfred och Uppsala också...shooo bee dooo beee dooo beee doooo!!!! WS | |  | | | (Thursday 21 September 20:52) |
|
You first album rocks as hell and now. -> POP
